Beskrivning
Museo Sannitico, i dag Nationella arkeologiska museet i Campobasso, berättar om samniternas land, dagens Molise, från förhistorisk tid till tidig medeltid. Det ligger i Palazzo Mazzarotta från 1500-talet, mitt i den historiska stadskärnan, och är regionens äldsta museum.
Utställningen klättrar i tiden våning för våning. Längst ner de äldsta epokerna, med fynd från paleolitikum och neolitikum från byar och gravfält; på mellanvåningen den samnitiska civilisationen, från uppkomst till nedgång, genom städer, helgedomar och gravar.
På översta våningen, i den stora mittsalen, ställer den romerska avdelningen upp skulpturer, handelsvaror, gravgåvor, oljelampor och byggnadsdelar.
Det mest gripande finns i salarna från tidig medeltid: ryttargravarna från Campochiaro, rekonstruerade med hästen begravd bredvid sin ryttare. De tillhörde troligen de bulgarer som det langobardiska hertigdömet Benevento lät bosätta sig vid foten av Matese.
Bredvid finns kvinnosmycken i guld och silver, bälten och krigarnas vapen.
Längs vägen får några föremål tillbaka sin funktion. Här finns en rekonstruerad vävstol med sina vikter och sländtrissor, en träsandal bland föremålen för kroppsvård och thymiaterion, ett rökelsekar i terrakotta från det lilla templet i Gildone.
Museet grundades 1881, strax efter Italiens enande, tillsammans med provinsbiblioteket ”Pasquale Albino”. År 1889 ordnade arkeologen Antonio Sogliano samlingen i fyra grupper: människorna, hemmet, sysslorna, kulterna.
Sedan följde mer än ett sekel som nomad: museet bytte lokal flera gånger, alltid tillsammans med biblioteket. Vid flyttar och stölder, framför allt under andra världskriget, gick många föremål förlorade: av de omkring tvåtusen ursprungliga finns femhundra kvar.
Efter ett tjugotal år som stängt fick det 1995 ett fast hem i Palazzo Mazzarotta. Till den gamla samlingen har fynden från utgrävningar i Molise lagts, både vid kusten och i inlandet.
Utställningen klättrar i tiden våning för våning. Längst ner de äldsta epokerna, med fynd från paleolitikum och neolitikum från byar och gravfält; på mellanvåningen den samnitiska civilisationen, från uppkomst till nedgång, genom städer, helgedomar och gravar.
På översta våningen, i den stora mittsalen, ställer den romerska avdelningen upp skulpturer, handelsvaror, gravgåvor, oljelampor och byggnadsdelar.
Det mest gripande finns i salarna från tidig medeltid: ryttargravarna från Campochiaro, rekonstruerade med hästen begravd bredvid sin ryttare. De tillhörde troligen de bulgarer som det langobardiska hertigdömet Benevento lät bosätta sig vid foten av Matese.
Bredvid finns kvinnosmycken i guld och silver, bälten och krigarnas vapen.
Längs vägen får några föremål tillbaka sin funktion. Här finns en rekonstruerad vävstol med sina vikter och sländtrissor, en träsandal bland föremålen för kroppsvård och thymiaterion, ett rökelsekar i terrakotta från det lilla templet i Gildone.
Museet grundades 1881, strax efter Italiens enande, tillsammans med provinsbiblioteket ”Pasquale Albino”. År 1889 ordnade arkeologen Antonio Sogliano samlingen i fyra grupper: människorna, hemmet, sysslorna, kulterna.
Sedan följde mer än ett sekel som nomad: museet bytte lokal flera gånger, alltid tillsammans med biblioteket. Vid flyttar och stölder, framför allt under andra världskriget, gick många föremål förlorade: av de omkring tvåtusen ursprungliga finns femhundra kvar.
Efter ett tjugotal år som stängt fick det 1995 ett fast hem i Palazzo Mazzarotta. Till den gamla samlingen har fynden från utgrävningar i Molise lagts, både vid kusten och i inlandet.