Beskrivning
Santa Maria della Croce är troligen en av Campobassos äldsta kyrkor, i en gränd i den historiska stadskärnan bredvid Palazzo Mazzarotta, där Museo Sannitico ligger. Det var korsfararnas kyrka, ett av de två rivaliserande brödraskap som präglat stadens historia.
Den nyklassiska fasaden har tre portaler, en för varje skepp; ovanför den mittersta öppnar sig ett stort rosettfönster. Till höger reser sig klocktornet.
Inuti har kyrkan formen av ett latinskt kors. Där skeppet korsar tvärskeppet höjer sig kupolen, med åtta fönster som fyller kyrkan med ljus. I koret står ett barockaltare i marmor från 1760.
I korets tre nischer står statyerna av den obefläckade Jungfrun, den helige Johannes och den helige Josef, gjorda av Paolo Saverio Di Zinno, skulptören från Campobasso som uppfann Misteri-konstruktionerna.
Vänstra skeppet slutar i Smärtornas moders kapell: Madonnastatyn i trä är från 1800-talet, av napolitansk skola, och valvet målades av Amedeo Trivisonno 1932. I samma skepp finns ett krucifix i trä från 1500-talet.
I högra skeppet har Heliga hjärtats kapell tre nischer med den helige Blasius, Heliga hjärtat och den heliga Lucia. I ett av de två sidokapellen finns också en död Kristus, återskapad i gips 1954.
Kyrkan började som ett enkelt oratorium, kanske redan under normandisk tid, grundat av de troende i korsfararnas brödraskap, som kom ur folket. Deras rivaler, trinitarierna, kom från stadens adel.
När invånarna flyttade ner från kullen till stadens lägre del blev oratoriet snart den viktigaste kyrkan, så viktig att en av stadsportarna fick dess namn. Porta Santa Maria della Croce revs 1864.
Jordbävningar har ändrat dess utseende flera gånger: den nuvarande planlösningen är från 1400-talet.
Den nyklassiska fasaden har tre portaler, en för varje skepp; ovanför den mittersta öppnar sig ett stort rosettfönster. Till höger reser sig klocktornet.
Inuti har kyrkan formen av ett latinskt kors. Där skeppet korsar tvärskeppet höjer sig kupolen, med åtta fönster som fyller kyrkan med ljus. I koret står ett barockaltare i marmor från 1760.
I korets tre nischer står statyerna av den obefläckade Jungfrun, den helige Johannes och den helige Josef, gjorda av Paolo Saverio Di Zinno, skulptören från Campobasso som uppfann Misteri-konstruktionerna.
Vänstra skeppet slutar i Smärtornas moders kapell: Madonnastatyn i trä är från 1800-talet, av napolitansk skola, och valvet målades av Amedeo Trivisonno 1932. I samma skepp finns ett krucifix i trä från 1500-talet.
I högra skeppet har Heliga hjärtats kapell tre nischer med den helige Blasius, Heliga hjärtat och den heliga Lucia. I ett av de två sidokapellen finns också en död Kristus, återskapad i gips 1954.
Kyrkan började som ett enkelt oratorium, kanske redan under normandisk tid, grundat av de troende i korsfararnas brödraskap, som kom ur folket. Deras rivaler, trinitarierna, kom från stadens adel.
När invånarna flyttade ner från kullen till stadens lägre del blev oratoriet snart den viktigaste kyrkan, så viktig att en av stadsportarna fick dess namn. Porta Santa Maria della Croce revs 1864.
Jordbävningar har ändrat dess utseende flera gånger: den nuvarande planlösningen är från 1400-talet.