Beskrivning
San Giorgio är Campobassos äldsta kyrka, och enligt vissa hela provinsens: en romansk stenkyrka i stadens övre del, nedanför Castello Monforte, helgad åt stadens skyddshelgon.
Den är troligen från 900-talet och ska stå där ett hedniskt tempel en gång låg, kanske helgat åt Herkules. Århundradena har ändrat dess form, men det gamla utseendet är intakt.
Den sadeltäckta fasaden vetter mot den medeltida stadsdelen och avslöjar redan utifrån de tre skeppen inuti. Mittpartiet är byggt av huggna stenblock, de senare tillbyggda sidorna av oregelbundna stenar. Två av fasadens pelare har kapitäl med stiliserade blad och djurhuvuden.
Ovanför portalen visar lunetten Guds lamm med korset, omgivet av blad och tätt sammanflätade vinrankor. Högre upp öppnar sig ett litet trattformat rosettfönster, ovanligt för en romansk kyrka.
Det lönar sig att gå runt kyrkan. I ytterväggarna har man murat in delar av äldre romanska byggnader: en pelikan på högra sidan och på baksidan en sol och ett märkligt åsnehuvud med betsel.
På högra sidan reser sig det fyrkantiga klocktornet med tvåluftsfönster och enkla fönster. På vänstra sidan, med ingång från koret, ligger San Gregorio-kapellet från 1300-talet: under kupolen fresker med den helige Augustinus och andra helgon, var och en med sitt namn skrivet bredvid.
Vid fasaden är en låg mur med ett litet gallerförsett fönster det enda som finns kvar av kyrkogården där församlingens döda begravdes i århundraden. Under fönstret delas en minnessten mitt itu av en relief med ett människohuvud.
Från kyrkplatsen har du en vid utsikt över hela staden, från den historiska kärnan till de moderna kvarteren utspridda på kullarna. Tillsammans med grannkyrkan San Bartolomeo och Torre Terzano tecknar San Giorgio kullens silhuett.
Den är troligen från 900-talet och ska stå där ett hedniskt tempel en gång låg, kanske helgat åt Herkules. Århundradena har ändrat dess form, men det gamla utseendet är intakt.
Den sadeltäckta fasaden vetter mot den medeltida stadsdelen och avslöjar redan utifrån de tre skeppen inuti. Mittpartiet är byggt av huggna stenblock, de senare tillbyggda sidorna av oregelbundna stenar. Två av fasadens pelare har kapitäl med stiliserade blad och djurhuvuden.
Ovanför portalen visar lunetten Guds lamm med korset, omgivet av blad och tätt sammanflätade vinrankor. Högre upp öppnar sig ett litet trattformat rosettfönster, ovanligt för en romansk kyrka.
Det lönar sig att gå runt kyrkan. I ytterväggarna har man murat in delar av äldre romanska byggnader: en pelikan på högra sidan och på baksidan en sol och ett märkligt åsnehuvud med betsel.
På högra sidan reser sig det fyrkantiga klocktornet med tvåluftsfönster och enkla fönster. På vänstra sidan, med ingång från koret, ligger San Gregorio-kapellet från 1300-talet: under kupolen fresker med den helige Augustinus och andra helgon, var och en med sitt namn skrivet bredvid.
Vid fasaden är en låg mur med ett litet gallerförsett fönster det enda som finns kvar av kyrkogården där församlingens döda begravdes i århundraden. Under fönstret delas en minnessten mitt itu av en relief med ett människohuvud.
Från kyrkplatsen har du en vid utsikt över hela staden, från den historiska kärnan till de moderna kvarteren utspridda på kullarna. Tillsammans med grannkyrkan San Bartolomeo och Torre Terzano tecknar San Giorgio kullens silhuett.