Beskrivning
San Bartolomeo är en av Campobassos äldsta romanska byggnader, uppförd av stora stenblock i mitten av 1200-talet högt uppe på Monfortekullen, bredvid trappan som leder upp till borgen och resterna av de medeltida murarna.
På fasaden sticker portalbaldakinen i apulisk stil ut, så platt tryckt mot muren att den nästan liknar en högrelief: två blinda arkader åtskilda av kolonner. Inuti visar lunetten Kristus som välsignar på grekiskt vis.
Runt Kristus löper ett band indelat i åtta fält: i mitten de fyra evangelisternas symboler och på sidorna kyrkolärarna från öst och väst, två och två mot varandra. Ovanför deras huvuden syns en hand, symbolen för Gud.
Bredvid portalen öppnar sig ett litet gotiskt fönster med sammanflätade grenar och blommor, och strax intill är en liten, skickligt utförd oxe uthuggen.
Interiören har tre skepp, åtskilda av kolonner utan baser med geometriska kapitäl och rundbågar. Bland de romanska formerna syns två igenmurade gotiska portaler och delar från olika epoker, spår av restaureringar genom århundradena.
Två verk är värda besöket: Korsfästelsen på duk av Paolo De Matteis, en av den napolitanska barockens stora målare, och stationskorset i sten från 1300–1400-talet, som en gång stod på kyrkplatsen.
Bredvid kyrkan reser sig Torre Terzano, ett runt torn av grov sten från 1200-talet som var en del av murarna och restaurerades av Monforte på 1400-talet.
En legend från 1500-talet knyter det till en historia i Romeo och Julia-stil. Delicata Civerra och Fonzo Mastrangelo älskade varandra men tillhörde två fientliga familjer, den ena bland trinitarierna och den andra bland korsfararna.
För att hindra fästmannen från att röva bort henne stängdes Delicata in i tornet, och Fonzo fick ge sig av som soldat. Hon dog av sorg; när han kom tillbaka och fick höra det blev han munk.
På fasaden sticker portalbaldakinen i apulisk stil ut, så platt tryckt mot muren att den nästan liknar en högrelief: två blinda arkader åtskilda av kolonner. Inuti visar lunetten Kristus som välsignar på grekiskt vis.
Runt Kristus löper ett band indelat i åtta fält: i mitten de fyra evangelisternas symboler och på sidorna kyrkolärarna från öst och väst, två och två mot varandra. Ovanför deras huvuden syns en hand, symbolen för Gud.
Bredvid portalen öppnar sig ett litet gotiskt fönster med sammanflätade grenar och blommor, och strax intill är en liten, skickligt utförd oxe uthuggen.
Interiören har tre skepp, åtskilda av kolonner utan baser med geometriska kapitäl och rundbågar. Bland de romanska formerna syns två igenmurade gotiska portaler och delar från olika epoker, spår av restaureringar genom århundradena.
Två verk är värda besöket: Korsfästelsen på duk av Paolo De Matteis, en av den napolitanska barockens stora målare, och stationskorset i sten från 1300–1400-talet, som en gång stod på kyrkplatsen.
Bredvid kyrkan reser sig Torre Terzano, ett runt torn av grov sten från 1200-talet som var en del av murarna och restaurerades av Monforte på 1400-talet.
En legend från 1500-talet knyter det till en historia i Romeo och Julia-stil. Delicata Civerra och Fonzo Mastrangelo älskade varandra men tillhörde två fientliga familjer, den ena bland trinitarierna och den andra bland korsfararna.
För att hindra fästmannen från att röva bort henne stängdes Delicata in i tornet, och Fonzo fick ge sig av som soldat. Hon dog av sorg; när han kom tillbaka och fick höra det blev han munk.